Kent Kvist är utvecklingskoordinator i Maria församling och Svenska Kyrkan i Helsingborg som berättade för oss om det arbete och de bägge projekt, som församlingen och kyrkan med stort engagemang, utför i Zimbabwe och Etiopien.
Inledningsvis fick vi höra om projektet i den lilla orten Menene i Zimbabwe där kyrkan sedan 2011 har upprättat ett barnhem främst avsett för barn där föräldrarna avlidit av AIDS och andra sjukdomar. Förhållandena är mycket enkla och stor del av befolkningen bor i enkla lövhyddor. Matlagning får ske under öppen eld. Vattenförsörjningen är mycket begränsad och man måste gå ibland upp till 2 km för att hämta friskt vatten. Barnhemmet kan erbjuda enklare skolgång och uppehälle för de barn som får möjlighet att vistas där under ett antal år. För närvarande råder stor matbrist och risk för svält då landet till stor del varit beroende av veteimport från Ukraina men som nu inte fungerar alls på det sätt som man tidigare vant sig vid.
 
Det andra utvecklingsprojektet som är mer omfattande finns i Etiopien.
 
En del av hjälpen är i högre grad inriktat på att hjälpa unga kvinnor till ett bättre liv. Det råder stor fattigdom ute i provinserna i landet vilket lockar många unga flickor (och pojkar) till huvudstaden Addis Abeba som är en stad med c 7 miljoner invånare och där 100 000-tals människor bor bokstavligen på gatan. Dessa fattiga flickor från landet löper oerhört stor risk att råka illa ut i prostitution och drogmissbruk.
 
3000 kvinnor på landsbygden i Etiopien blir organiserade i mindre grupper på 40 -50 kvinnor i varje  s.k. självhjälpsgrupp. Genom olika former av s.k. microfinansiering där kvinnorna startar en egen verksamhet i mycket liten skala och kan sätta av 20 öre(!) i veckan. Efter hand växer det lilla kapitalet och kvinnorna kan erhålla ytterligare krediter och kan få tillgång till kapital.  Genom utbildning, inkomstgenererade aktivitet och utvecklingsprojekt inom landsbruk och djurhushållning skapas nya möjligheter till ett gott liv.
Grupperna har inte bara kunnat utveckla sin produktion och livsförsörjning, utan grupperna har också gett stor utdelning när det gäller gemenskap mellan kvinnorna och samarbete dem emellan. 
Utvecklingsprojekten kan handla om att man tillsammans köper in höns eller boskap, Det kan också handla om utbildning i ekonomi och matematik, för att kvinnorna ska få goda kunskaper i hur de ska planera och hushålla med sina resurser. Det kan också handla om familjeplanering, hygien och vård. 
Självhjälpsgrupperna har varit en mycket framgångsrik modell på landsbygden, där många annars lever isolerat och där man som kvinna inte har samma möjligheter till exempel utbildning och företagsamhet.
Man har också genomfört projekt där en miljon plantor har köpts in och planterats ut för att motverka den ständigt pågående jorderosionen. 
Ytterligare kan nämnas att för 100 000 kronor årligen ser Svenska kyrkan Helsingborg till att ett antal unga etiopiska kvinnor får möjlighet att studera på universitetsnivå i Addis Abeba.
Kvinnorna har redan en akademisk examen och är mycket begåvade och drivna. Utbildningen är till för att ytterligare stärka deras kompetens och bli en god kraft i det etiopiska samhället.
Stipendiaterna kommer från hela Etiopien och gemensamt för dem är att de saknar möjligheter att själva bekosta studierna.  Vissa hjälper man med allt - boende, mat och studieavgift, andra med delar av kostnaden. Samtliga studerar ämnen relaterade till teologi.
Projektet ger kvinnorna möjlighet att komma vidare, skaffa sig jobb, några väljer också att studera vidare. 
Ekonomin i det hela fungerar så att man tar 50 kr/medlem i Svenska Kyrkan i Helsingborg, vilket innebär att man har ca 10 miljoner kronor att jobba med, men som Kent Kvist också påpekar är det inte bara pengar utan även ett gott relationsbyggande som är väsentligt.
Vid pennan
Mats Rydstern