Veckobrevsreferat Höganäs-Kullen Rotaryklubb fredagen den 30 augusti 2024
Dagens föredrag: Vår medlem Hans Wachtmeister berättade ur sin fars dagbok från Finska
Vinterkriget.
Finska vinterkriget varade från november 1939 till mars 1940. Finland tvingades då avträda följande områden till Sovjetunionen; Salla, Karelen och Hangö. Svenska Frivillgkåren uppgick till drygt 8000 mansomkomattdeltagaivinterkriget.PågårdariSverigemedflerasönervardet inteovanligt att någon av sönerna anmälde sig som frivillig att deltaga i vinterkriget. En var Henriks pappa Rutger.
Henrik berättade som bakgrund att det fanns ett visst inslag av äventyrlighet i familjen då hans morfar Karl Eriksson hade tjänstgjort i franska armén vilket medfört träning i bl.a Algeriet.
Henriks pappa kom först att tjänstgöra vid Sallafronten som efter hårda fredsvillkor kom att tillfalla Sovjetunionen. Då de flesta män på de finska gårdarna blivit inkallade till de olika frontavsnitten saknades det folk på gårdarna. Efter den hårda fredsuppgörelsen kom Henriks pappa att hjälpa till på finska gårdar då han hade erfarenhet från skördearbete på skånska gods och gårdar. Mannerheim fick kännedom om Henriks pappas insatser och kallade honom via två brev och ett telegram till högkvarteret i St Mikkel där han bjöds på lunch och erhöll ett antal utmärkelser.
Han var chef för ett Jägarförband och och skrev i dagboken att han trivdes bäst att tjänstgöra i finska förband.
Den 5 november 1941 kom han efter 38 timmars resa till fronten vid Pikteranta där de mötte mycket starkt motstånd. Det låg döda ryssar överallt, 1050 ryska soldater stupade vid detta frontavsnitt. Henriks pappas förbande hade reducerats från 32 till 24 man. Henriks pappa var 25 år. I dagboken skriver han att de besökte trossen i minus 18 grader , blev avlusade och fick basta. Två ryssar hade gömt sig i närheten, de togs fram varefter de sköts omedelbart. Det gällde att förflytta sig så tyst som möjligt för att inte avslöja sig, det gällde bägge sidor. Ens närvaro kunde avslöjas vid minsta knarr i snön.
Den 8 december 1941 blev de avlösta medan ryssarna slog sig fram. De tog 6 fångar, på Lucia samlades ryska vapen, det var många döda, ryssarna lämnade sina döda. På julafton byttes julskinkan mot ärtsoppa och det serverades 8 cl brännvin.
Den 3 januari gick larmet och intensiv eldgivning utbröt från den ryska sidan. Temperaturen sjönk till minus 20-30 grader och förlusterna var stora.
När striderna var över hade den finska styrkan reducerats från 140 till drygt 40 man. Förfärliga scener utspelades.
Den 9 januari var sista natten med "mina Jägare" och det var dags att återvända till Helsingfors. Det var starka känslor vid avskedet från mannarna. Det tog tre dagar att ta sig till Helsingfors där ett fartyg väntade för vidare transport till Stockholm. Pga den stränga kylan fastnade fartyget i Finska Viken is och anlände en vecka försenad till Stockholm. I Stockholm reagerade Henriks pappa, Rutger å sina kamraters vägnar över den lyx och sorglöshet som han upplevde rådde i staden.
Rutger Wachtmeister erhöll flera utmärkelser för sina insatser bl.a Frihetsmedaljen av 1.graden. Han kom att göra flera resor tillbaka till Finland. Han pratade aldrig om sina upplevelser i familjen. Han gifte sig 1944 och skulle idag varit 108 år.
Vi tackar Henrik för ett gripande och synnerligen intressant föredrag . Vid penna: Hans Westman
