Min Pilgrimsvandring april-maj 2026, Camino Frances och september2025, Camino del Norte till Santiago de Compostela av bo Caperman. 5 juni, 2026.
Varför ger man sig ut på Pilgrimsvandring? I mitt fall var det för att jag ville det, inget annat. Första utmaningen är att bestämma sig, sedan följer planering i vidare bemärkelse.
Min presentation går i omvänd ordning. Jag inleder med Camino Frances från Pamplona till Burgos våren 2026. Jag fortsätter med Camino del Norte från hösten 2025 som delvis går längs havet.
Således tog jag buss från Burgos till Santander och gick delar av Camino del Norte som jag inte gick 2025.
På planmark går man 20-25 km på två till tre timmar, i terräng som Caminon blir det snarare sju till nio timmar beroende på svårighet. För att erhålla ett så kallat pilgrimscertifikat, författat på latin, måste man vandra de sista 100 km till Santiago. Vandringen loggas i Pilgrimspasset.
I Santiago de Compostela finner vi Jesu lärjunge Jakobs grav som upptäcktes på 800-talet. Sedan dess har pilgrimer vandrat dit över olika vägar, även sjövägen från Skandinavien. Utmärkt pilgrimsled passerar både Stehag i Skåne och Kastrup flygplats, tillika både Bryssel och Paris.
Detta kan bli föremål för en annan text.
I planeringen ligger naturligtvis hur mycket man skall ta med sig. Det går att välja olika ”strategier”. En ytterlighet är att bestämma rutten och övernattningarna i detalj och skicka bagaget med Correo Camino alternativt liknande service mellan de olika ställena, mer om detta senare. Den andra ytterligheten är att bära allt i sin ryggsäck vilket medför att man bör minimera vikten. Detta innebär helt annan flexibilitet.
Jag valde något mitt emellan med en packning på runt 10 kg där jag följde rekommendationer om innehåll. Det visade sig alltför tungt så jag anlitade Correo Camino för tunga ryggsäcken men jag planerade från dag till dag min destination för respektive vandring. Viktigt är att man har en lätt men uppdaterad guidebok med adresser och telefonnummer till pilgrimshärbärgena, de ligger oftast längs vägen.
En klocka med veckodag och datum underlättar, annars är det lätt att gå bort sig i tiden. Det går oftast bra med hyfsad engelska, ytterliga språk är en fördel i synnerhet naturligtvis spanska.
Jag flög till Bilbao, en tidig bokning kostar T/R runt SEK 4 000. Övernattning och besök på Guggenheim, därefter buss till Gijón där min egentliga vandring börjar den 8 september med målet Salinas.
Inledningsvis en fin väg ut ur Gijón men sedan kommer den tråkigaste vägen genom industriområden längs hela Caminon. Det blir lite bättre på slutet av dagen. Det var mest slät mark så det gick bra med ryggsäcken och vikten.
Härbärget i Salinas, San Martin, är av den riktigt klassiska sorten. Man bor i sovsalar och äter gemensamma måltider. Betalningen är med ”donation” man betalar vad man kan och vad man tycker att det är värt. I helhet var det en god erfarenhet med fina samtal med pilgrimer från när och fjärran.
Stärkt av erfarenheterna från San Martin fortsatte jag följande dag mot Muros de Nalón och Casa Carmina. Det blev en tuff vandring. Under de dryga 20 km som gick mest genom skog med enstaka vyer mot havet var det inget som helst ”vattenhål”, knappt bänk att sätta sig på. Tur var att jag hade med mig vatten, vätskeersättning och några extra kalorier så att jag klarade det. Det var mycket uppför, och nedför. Ryggsäcken blev tyngre och mycket tyngre.
Casa Carmina var ett privat och välskött hostel. Vi sov i lite mindre sovsal som var kolsvart på natten. Maten var god och jag hade bra samtal med vandrare från Tyskland, Danmark och Nederländerna. Här fick jag lära mig detaljerna rörande Correo Camino. I kort, man betalar en fast avgift och sedan fraktar Correon ryggsäcken till nästa ställe där den står på plats när man kommer fram. Jag hade som extra försäkring en iTag i ryggsäcken som spårade var den var. Utan den här servicen skulle jag sannolikt gett upp alternativt skänkt bort halva min packning. Här har Postnord mycket att lära.
Den 10 september fortsatte vandringen mot Soto de Luiña och hotellet Paulino. Det var en vacker och pastoral vandring med några havsvyer, framför allt lätt utan den tunga ryggsäcken. Vi var inte så många på Caminon, ibland gick jag själv och ibland hade jag sällskap. Paulino var ett trevligt litet hotell, jag fick ett eget rum. I byn provade jag även bra lokal IPA. På kvällen serverades meny Peregrino, det vill säga pilgrimsmeny. På morgonen åt jag en riktigt bastant frukost.
Nu (11 september) bar det av mot Cadavedo. En lite svårare vandring som börjar med en lång uppförsbacke annars en vandring med vackra vyer. Cadavedo är ett litet samhälle med all nödvändig service.
Ännu en natt på hotell med eget rum och egen dusch. Fick tvättat alla kläderna för 8 Euro. En trevlig lokal restaurang som serverade frukost, lunch och middag. Musslorna var utmärkta. På kvällen gick jag ner till en ganska vild strand.
Morgonen den 12 går vägen till Luarca. Enligt guideboken en lätt vandring på 16 km, men. På halva vägen är det en ravin med brant nedåt på
150 meter. Nere i dalen finns en restaurang som serverar en stärkande lunch. Tur det, efter kommer en stigning på 150 meter där jag i princip fick klättra. På vägen träffade jag ett par från Alaska. Mannen hade varit i Landskrona i jobbet och besökt dörrföretaget BESAM (Bengt Samuelsson).
Luarca är ett fiskesamhälle som ligger vackert i en djup klyfta. Här gällde sovsal och ett ”riktigt” Albergue för pilgrimer. Detta var det enda ställer där föreståndaren ”hospitaleron” var en riktigt tjurig typ.
Nu (13 september) lämnar jag Asturien och kommer in i Galicien, närmare bestämt kuststaden Ribadeo. En mycket trevlig stad där jag stannade i två dagar. Jag bodde på hotellet Costa Verde som låg mitt i stan. Det var marknad och livligt stadsliv. I segelbåtshamnen låg det både traditionella båtar och moderna segelbåtar.
Den 15 september lämnar jag kusten. På grund av skogsbränder och riktigt dåligt väder var jag tvingad att åka buss till Vilalba. Pilgrimshemmet ”As Pedreiras” välkomnade med bäddade sängar, riktig lyx, och trevliga människor. Hospitaleron spelade gitarr på kvällen, här träffade jag den första svensken. Lunchen njöt jag billigt på ett enkelt lokalt matställe. Tre rätter med vin 12 Euro. De sätter fram en flaska vin och man dricker hur mycket man önskar. Bullernivån var hög och gemytlig. Min kvällsmat köpte jag på en av de finaste livsmedelsbutiker jag sett. Fiskdisken var full av riktigt färsk fisk, inte en enda doft av fisk.
När jag lämnade Vilalba på morgonen (16 september) var det 9 grader C. Kallt men det blev snart varmare när solen började visa sig. Det var en vacker vandring till Baamonde. Vägen var inte alltför väl utmärkt och när man går i tankar kan man komma fel. Ett gäng irländska flickor ledde mig dock rätt på Caminon. Jag bodde på ett klassiskt Pilgrimshem med stora sovsalar, välordnat och rent med duschar och toaletter men inget mer. Xunta drivs av drivs av Galiciens lokala regering, priset är 10 Euro per natt och man kan inte boka, first come first served.
Epos av Bo Caperman.
